Märkligt! TV-gala
ikväll. Insamling till UNHCR. Det är bra. Det som är märkligt är när jag ser
vissa inslag ur min kyrk-synvinkel.
Jonas Gardell har
just framfört en hyllning till en homosexuell flykting, som utvisades av
Sverige och dog i levercancer. Han och Mark hade gömt Ivan (om jag minns namnet
rätt) och det sista de fick göra var att bekosta hans begravning.
Upprörande.
När sången
framförs är Gardell klädd som en frikyrkopastor i kostym, vit skjorta och
slips. Bakom honom och de andra sångarna finns en gospelkör och ett gäng
frälsningssoldater vajar regnbågsfanor. Nej, de är kanske inte riktiga
frälsningssoldater men de har bahytter på sig – den klassiska huvudbonaden för
kvinnor i frälsningsarmén.
Dessförinnan har
Hans Rosling tagits emot som en superhjälte. Det han gör är att berätta en
berättelse. De 12 000 i globen får representera Syriens befolkning. Han
går igenom hur ena läktaren är kvar i Syrien, hur en del av parketten flytt
till Europa och hur tre rader lyckats fly till Sverige.
Dessa tackar han
först, för att de kommit hit och visat oss hur hemskt kriget är. Sedan ber han
om förlåtelse.
Det är klassiska
kristna ord. TACK. FÖRLÅT. Och hela galan andas HJÄLP.
Min reflektion är
denna. Visst är det intressant att dessa uttryck på ett självklart sätt
förekommer på denna gala.
När det gäller
Hans Rosling inser jag att han lyckas hantera det postmoderna på ett
skickligt sett. Det finns ingen sanning med stort S är ju postmodernitetens
axiom. Det finns bara sanningar, med litet s. Hans Rosling lyckas få med sig
publiken i sin berättelse, så att resultatet verkar vara att de alla uppfattar
hans berättelse som en sanning med stort S.
TV beskriver det
han säger som ett brandtal. Men det skulle också kunna beskrivas som en
predikan.
Lite tråkigt är
det i ljuset av detta att Svenska kyrkans internationella arbete inte finns med
bland de organisationer som nu samlas i TV-soffan. (UNHCR, Unicef, Rädda
barnen, Röda korset, Läkare utan gränser).
Då vill jag
påminna om att det viktigaste inte alltid är att förekomma i TV. Det viktigaste
är och förblir det enorma arbete som sker i det tysta.
No comments:
Post a Comment