Kärleksbombning och sekularism

De attentat, mordbrandsförsök och vandaliseringar som sker mot olika former av gudstjänstlokaler (nu senast en moské i Uppsala) uppfattar vi ibland som utslag av främlingsfientlighet. Eller fascism. Hatbrott med andra ord. Det stämmer säkert oftast att detta ligger bakom.

Men jag undrar om det inte även finns en annan, underliggande orsak. Är det månne så att de byggnader som angrips upplevs som hot mot sekularismen? Vårt västerländska samhälle har ju vant sig vid en kamp kring huruvida relgiösa uttryck ska höra hemma i det offentliga rummet eller ej. En gudstjänstlokal är i så fall ett slag i ansiktet på denna ideologi.

Om detta resonemang stämmer, betyder det att främst de gudstjänstlokaler, som hör till trossamfund som inte är i dialog med sekularismen, blir attackerade. Kanske är det så att moskéer och synagogor är mest utsatta just därför. Men i den mån kristna församlingar utmanar den rådande ordningen och börjar ta mer plats i det offentliga rummet, kanske de också utsätts.

Nu vet jag ju att tempel, moskéer, synagogor och kyrkor runt om i vår värld utsätts för attacker – även (eller kanske främst) i miljöer som inte alls kan beskrivas som sekulariserade. Orsakerna är rimligen många olika och skiftar mellan olika kontexter.

Mitt inlägg är egentligen mer en fråga än ett påstående.

Tanken kom, när jag smakade på ordet 'kärleksbomba' som jag bara sett i anslutning till attackerade gudstjänstrum. Det skedde när någon sprejat hakkors på Västerås domkyrka, enligt VLT. Nu sker det i Uppsala. Vid en moské. Kyrkans Tidning skriver om detta.

På något sätt uppfattar jag att människor vill visa att gudstjänstlokaler behövs. En slags protest, inte bara mot främlingsfientlighet, utan också mot sekularism, som tar sig uttryck i en önskan att utplåna religiösa uttryck i det offentliga rummet.