Sunday 12 October 2014

Gudstjänst i Soweto

Peter och Mmaletsatsi innan gudstjänsten börjar.
En spännande helg i Gauteng (den provins som både Pretoria och Johannesburg ligger i) fortsatte idag med gudstjänst i en av våra lutherska församlingar i Soweto. (Som betyder SOuth WEstern TOwnships). Peter Svensson, vår kollega, delar kontor med bland andra Kirkens Nødhjelp (Norweigan Church Aid). En av de anställda på NCA tillhör en församling i nordvästra Soweto, i området Dobsonville. Dit åkte vi i morse och gudstjänsten började strax efter kl 09.00, nästan på utsatt tid.

När vi kom övade en mycket duktig kör, men det visade sig att de var på väg till en annan gudstjänst. Lite snopet! Men självklart tog de inte sången med sig. Kyrkan var välfylld och sången stark (med eller utan kör).

Som vanligt fick olika grupper i församlingen agera kör i stället. Först alla kvinnor, sittandes på sina platser. Sedan reste sig alla män (eller de flesta) och samlades längst bak och sjöng en psalm tillsammans. Peter och jag var med och kan nu alltså på vårt CV lägga till att vi även sjunger i Dobsonvills lutherska manskör. Inte illa!

Peter och jag lägger vårt bidrag i kollekten.
Gudstjänsten leddes av en diakon. Under ett kort tag utbildade ELCSA diakoner i Pietermaritzburg och idag mötte vi en av dem. Följdaktligen firade vi inte nattvard. Mot slutet av gudstjänsten bad diakonen mig komma fram och bland annat förmedla Guds välsignelse till församlingen. Eftersom församlingen firar gudstjänsten både på engelska och seTswana, valde jag att läsa välsignelsen på seTswana. Jag kan den utantill. Men idag gick det inte så bra. Jag stakade mig på andra raden. Vad händer då? Självklart fyller 5-10 röster i församlingen i, så att jag kommer rätt och kan avsluta välsignelsen. Härligt!

Vi blev varmt välkomnade och fick vi komma fram och presentera oss i samband med pålysningarna. Detta är så självklart i denna del av den världsvida kyrkan. Varför gör vi det så sällan i Svenska kyrkan? Jag vet att det inte skulle passa alla att tvingas komma fram och inför alla presentera sig. Men kanske kunde det finnas ett moment, där de som aldrig förut varit i kyrkan får en möjlighet att presentera sig – om de vill. I alla fall är det något att fundera över.

Fem timmars resa hem till Pietermaritzburg gick bara bra och vi körde in genom vår grind precis innan solen gick ned. En fin helg i Gauteng. (= platsen för guld på en blandning av Afrikaans och seTswana).


2 comments:

elisabet said...

Jag gläder mig med er! Mera av detta prestigelösa och generösa delande skulle vara välkommet i många sammanhang.

Anders Göranzon said...

En pågående rörelse. Att börja där vi står och hoppas att fler hänger på!