Sunday 21 April 2013

Bråken som skakar kyrkan

Har just läst Karin Långström Vinge’s blogg. Hon skriver under rubriken: Den smutsiga striden. Hon återger en artikel i DN. Namn nämns. Karin vill helst stå utanför. Det hon skriver handlar 
… om starka personligheter, vana vid media [som] vet hur man uttrycker sig för att röra upp och röra om.
Jag ska inte ge mig in på att analysera det som hon själv tycker. Inte heller artikeln i DN, som jag tyckte var bra skriven. Den gav utrymme för olika personer att komma till tals. Men låt mig i allmänna ordalag fundera över om DN’s rubrik stämmer: 
Den smutsiga striden delar Svenska kyrkan 
(OBS! Länken fungerar bara 21/4). Det intryck jag får, lite på avstånd, är att det förs ganska många debatter på ganska många plan. Det är inte helt enkelt att veta var skiljelinjerna går. Om det inte vore för det höga tonläget och i vissa fall de insinuationer och tillmälen som haglar, är det kanske ett friskhetstecken att det förekommer debatt och diskussion i ett mänskligt sammanhang. Eller snarare: det finns alltid olika uppfattningar i mänskliga sammanhang. Om debatten/diskussionen/samtalet tystnar är det illa.

Men, som jag skrivit i en tidigare bloggpost. Det är svårt att älska! Utan att ha läst DN, förmodar jag att det är vad de tagit fasta på. Som gör att en debatt helt plötsligt beskrivs som en strid.

Nu behöver i och för sig inte heller en strid vara av ondo. Besjälade människor är ofta beredda att ”ta strid” för det de tror på. Det gör jag ibland! Inget konstigt med det! Inte heller konstigt, även om det är tråkigt, att det ibland går över styr.

Så egentligen är jag inte ute efter att ifrågasätta vare sig debatt eller diskussion. Det är friskt! Och kanske får vi stå ut med ett och annat övertramp. Vad jag är ute efter är något mer: försoning!

Låt mig pröva en parallell. Ett av Sveriges dominerande politiska partier brukar också från tid till annan drabbas av rubriker i stil med den i DN. Det brukar då kallas för ”Rosornas krig”. Media beskriver då på olika sätt hur skiljelinjerna går. Men sedan brukar det lugna ner sig. Framför allt brukar det kablas ut bilder från någon partikongress, när meningsmotståndare står, klart identifierbara, sida vid sida och applåderar eller sjunger någon sång. (Oftast internationalen!)

När lyckas media kommer över bilder från ett sammanhang, där företrädare för olika meningar i Svenska kyrkan står sida vid sida och söker försoning? Det vore väl inte så svårt att skapa? Vid kyrkomötet skulle det kunna ske. Jag tänker inte peka ut vilka det skulle kunna vara. Läsaren får själv knåpa ihop en lista. Skulle det inte vara bra? Jag menar att det inte behövde vara ett spel för gallerierna utan uttryck för en äkta önskan att leva i en försonad gemenskap. Åtminstone vi som är präster i Svenska kyrkan uttrycker ju denna gemenskap enbart genom att vara just präster i samma kyrka! 

Jag ser fram emot att få slå upp Kyrkans Tidning i höst och se ett stort uppslag, där meningsmotståndare gemensamt ber i Uppsala domkyrka. Som ett vittnesbörd! Med bibehållna meningsskiljaktigheter. Som en försonad mångfald.

Om någon läsare ändå undrar över vilka bloggar och nätsidor, som skulle kunna ge tips till vilka, som skulle kunna vara med på en sådan bild, kommer några länkar nedan:


Här 



Här 

och


Rimligen finns många andra. Men detta var några jag kom att tänka på!

No comments: