Att skiljas är adjö en smula

"Att skiljas är att dö en smula" är ursprungligen ett franskt ordspråk: "Partir c'est mourir un peu". Men Hasse Alfredsson gjorde om det till en mildare variant. Hur som helst berör avsked. Idag var det min tur att ta avsked av S:ta Birgitta församling, där jag varit präst 6 år. Och för församlingen att ta avsked av mig. Vi firade högmässa med sång och musik och martyriet som tema. Bland det finaste var att få ta emot förbön i slutet av mässan, då alla som ville fick komma fram och samlas runt mig framför altaret. En fin tradition i församlingen som ger mycket styrka.

Vid kyrkkaffet fick jag ta emot många vänliga ord och mot slutet även en sång, som skrivits av två arbetskamrater och som framfördes av ännu fler. Eftersom den beskriver mig i så oerhört positiva ordalag känner jag mig föranledd att publicera den här:

Till Anders Annandag jul 2012

Mel: Siyahamba Text: Ingrid och Agneta

Vi tar farväl av våran Anders idag, vi tar farväl av våran Anders idag. Kom tillbaka, kom tillbaka, kom tillbaka när du tröttnat på Afrika!

Du har cyklat hit varenda dag, du har cyklat hit med hjälmen på. Kom tillbaka, kom tillbaka, kom tillbaka när du tröttnat på Afrika!

Men klockan tolv ska din hund gå ut, klockan tolv ska din hund gå ut. Nu får den följa, nu får den följa, nu får den följa med till Afrika.

Du är bra på nästan allt vi vet, du är bra på nästa allt vi vet: att predika och att dansa och att sjunga så att alla hör dej bra.

Och i Anders bor en journalist och i Anders bor en journalist: för du bloggar och du twittrar och reflekterar över nästan allt du hört.

Och i Anders finns en liten clown och i Anders finns en liten clown: för du skojar och du busar och klär ut dej till nästan vad som helst.

Kyrkorådets ordförande, Victor, höll ett vackert och ovanligt långt tal.

Prästkollegan Kristina håller fram en mobiltelefon, där arbetskamraten Barbro finns med från Blekinge.

Tack kära arbetskamrater och tack alla andra vänner i församlingen och pastoratet. Åren i Kalmar pastorat, Norra arbetslaget och S:ta Birgitta församling har varit lärorika. Fyllda av både sorg och glädje – som livet är. Det är mycket jag tar med mig när jag nu tar ett nytt steg i livet. Vid kaffet sammanfattade jag mitt tack med orden "Bed och arbeta". "Ora et labora". Det är vad vi gjort under sex år tillsammans och det fortsätter vi med, även om många mil skiljer oss åt. I den världsvida kyrkan får vi hjälp att överbrygga de avstånd i tid och rum som annars känns enorma. Vi hör ihop!