Saturday 17 November 2012

Gästblogg: Tankegångar, dilemma inför flytt!

Eftersom jag är mitt uppe i en flytt har jag inte riktigt tid att skriva långa inlägg på min blogg. Så bra att Gerthie just nu bestämde sig för att gästblogga. Och så passande tema! Tack, Gerthie! Sedan går det bra att titta in även på Gerthies Allehanda.
Mormor, mamma och en moster vävde trasmattor när jag var liten för ett antal år sedan. Jag tyckte, att det var väldigt spännande att ligga på golvet och försöka leta upp vilka av alla ränder, som var vävda av mina kläder. Lyckan var fullständig, när jag hittade den ljusblå randen med alla figurer på. Den fina klänningen hade jag fått, när min moster var hemma från Amerika. Så där kunde jag hålla på och leta minnen i mattan.

Nu står vi i begrepp att flytta från vårt hus, som vi bott i 38 år. Jag ska minsann inte ta med en enda pryl, som jag inte ha användning av. Så det så! Här ska slängas, skänkas eller flyttas.

Jag tyckte, att vi kastat och skänkt bort en hel del saker under årens lopp men det var inte riktigt med sanningen överensstämmande, det märker jag nu.

Det bara väller fram saker innanför varje skåpslucka, bakom varje dörr, i kistor, skänkar, chiffonjéer, bokhyllor, skrubbar, ja, precis överallt.

Nu sorteras det! Snälla brorsonen har lämnat in massor med flyttkartonger så det är lätt att packa ner det som ska med till nya bostaden . Men vilket dilemma! Vilket ska med?


Jo, kaffe- och matservisen, finbestick – de kan vi packa ner och köra över med direkt. Det var ett enkelt val. Glas då? Nja, lite svårare men det blev en låda packad, en låda ytterligare och så en låda ytterligare. Ja, jag vet att det blev för många men vi kanske slår sönder några? De kan nog vara bra att ha. Hm…

Det är kanske inte så lätt att sortera?

Det finns en uppsjö av prydnadssaker – kan man skänka bort en del av dem? En del av dem tycker jag inte ens om MEN vi har fått dem som presenter? De är ju minnen. Det där fatet, som jag fick när jag fyllde 10 år av drängen, som mjölkade kor på en av granngårdarna. Ska man bara ge bort det? Sockerskålen jag fick av moster Berta osv. osv. . Den där superfula terrinen – kan man låtsas tappa den?

Kökssakerna är lättare att flytta om det inte vore för alla bra att ha saker och så alla plastburkar. En uppsjö av burkar av alla de slag och en uppsjö av lock av alla de slag. Så bra det hade varit om de åtminstone passat ihop! Släng – om det nu inte går att para ihop med något nere i förrådet i källaren. Då blev det alltså inte slängt just nu men sen kanske…


Oh, titta där, där ligger en del av Johans saker. De vill han säkert ha. Få se nu. Han är 40 år och flyttade hemifrån för 17 år sedan. Konstigt, att han inte saknat sina saker?

Samma med Henke och Mia. Varför saknar de inte sina saker?

Så är det alla saker, som barnbarnen använder. Ganska lätt, släng söndrigt ta med resten eller låt dem sortera själva.

Åter till mina saker igen – usch nu börjar det bli tråkigt. Det har varit fukt i garderoben så kläderna har krympt . Kanske kan vara bra att ha ändå? En försiktig sortering påbörjas och avslutas inte!

Tar itu med dukar, lakan och handdukar i stället. Vävda, sydda, presenter. Nej, jag kommer inte ur det här.

Varför har man så många onödiga saker?

Tänk vad lätt det vore om alla presenter, kläder och minnen kunde samlas i en trasmatta. Då kunde man ta med den, lägga på golvet i nya bostaden och sitta och titta på mattan och minnas.

4 comments:

Mama Mia said...

Lilla Fina Mamma, du är bra allt galen du!
Det e klart att du skall behålla alla mina gamla saker om i fall att jag skulle kunna tänkas behöva något i framtiden. :-)

elisabet said...

Stor igenkänningsfaktor - även om jag inte direkt är i flyttartagen så finns alltid en ambition om att rensa i bakhuvudet.

Några tips som jag tror att jag klarar av att hålla själv:

Ge barnen en deadline när de ska hämta sina saker

Skicka vidare alla prydnadssaker som ni verkligen inte tycker om - till secondhand, loppmarknad osv. Någon annan kan bli överlycklig över den fula terrinen.

Trasmattan i mitt hjärta - håller helt med!

Anders Göranzon said...

Men Elisabet: inte behöver Du väl rensa i bakhuvudet? ;-)

Gerthie said...

Det kanske var där man skulle börjat?