Saturday 29 September 2012

Mer om resedramatik

Yngsta dottern sitter på flyget mot USA och är nog snart framme. Gårdagens drama slutade lyckligt. Vi fick ett kort samtal i morse från gaten.

Det är inte utan att vi drar oss till minnes andra, liknande upplevelser. Flera av dem från tiden vi bodde i Sydafrika.

Exempelvis den gången vi skulle åka hem till Sverige och startade lite sent från Bloemfontein i bil. Utan att tänka på att det var fredag. I Johannesburg var det kö. Inte bara p g a fredagstrafiken utan framför allt p g a en trafikolycka. Vi hörde på radion att någon hoppat. Samtidigt brann det i kraftigt i gräset bredvid motorvägen. Dramatiskt! Och tiden gick. Kartan låg hemma och mörkret höll på att lägra sig. Jag lämnade vid första möjliga tillfälle motorvägen och gav mig planlöst ut i virrvarret av gator i Johannesburgs utkanter. Vi etablerade telefonkontakt med företaget som skulle ta hand om bilen på flygplatsen. De försökte guida oss genom Jo’burg men vi förstod snart att de inte hade en aning om var vi var. Barnen blev allt tystare i bilen och hustrun uppmanade dem att be.

Så småningom kom vi till en bensinstation. Jag gick ur och frågade om någon visste vägen till flygplatsen. Två personer sa att de gjorde det. Men de pekade åt två olika håll. Då sa den ena:
Jag åker här varje dag. Du måste lita på mig. Jag vet vägen!
Något hos denne person ingav tillit. Jag litade på honom, följde anvisningarna och vi kom fram till flygplatsen. När vi kom till incheckningen fick vi veta att de redan sålt våra platser till några andra. Men efter en del förhandlande fick vi ändå boarding-pass. Efter en – i våra ögon – oändlig tid i pass- och säkerhetskontroller kom vi i alla fall på planet. Låt vara i olika delar av planet men vi kom med. Vi var bland de sista som klev på och strax efter stängdes dörren och planet taxade ut för att lyfta.

Jag vet fortfarande inte om någon försäkring hade täckt hotellvistelse och nya biljetter. Vi var 6 personer så det hade inte blivit billigt. Även denna gång fylldes vi av en stor tacksamhet.

1 comment:

Matilda said...

Fick vi veta att de hade sålt våra biljetter? Hjälp! Jag kan inte minnas det... Tur att vi kom med! Pappa o mamma fixar allt :)