Tyst minut

Vi var relativt många som var samlade till en tyst minut på Larmtorget. Samma sak skedde i Domkyrkan i samband med middagsbönen. På Larmtorget hade SSU i Kalmar organiserat det hela. Både Barometern och Östran skrev om att det skulle ske. Representanter för de flesta andra politiska ungdomsförbund var där och talade. Det handlade mycket om hur vi ska bemöta våld och extremism. Jens Stoltenbergs ord från högmässan i Oslo Domkyrka citerades av flera talare:

Vårt svar er mer demokrati, mer åpenhet og mer humanitet.

Det som berörde mig mycket positivt var att ungdomarna som talade stod över partitillhörighet och visade sådan värme och inklusivitet mot varandra.
Ett frågebatteri som hänger i luften var dock:
- Varför var inte Sverigedemokraternas ungdomsförbund med? Var de tillfrågade? Finns det representanter i Kalmar?
Det hade varit spännande om de också varit med och tagit avstånd från våldet. På deras hemsida gör de faktiskt det och i nuläget skulle det känts bra om även de varit med. Men förmodligen finns de inte representerade i Kalmar.
Med tanke på vad deras hemsida i övrigt innehåller kanske det ändå varit väl magstarkt för dem att vara med i en manifestation för ett öppet samhälle. Där skriver de bland annat:

SDU vill verka för ett val för den som invandrar: anpassa sig till det svenska samhället eller återvända

En sådan mening tyder på stora kunskapsluckor och en människosyn, som jag på intet sätt delar.
Min poäng är dock att vi inte ska nöja oss med att ens någon ställer sig utanför det öppna samhället. Det är just det utanförskapet som kan skapa grogrund för dåd likt det i Oslo.
Att de andra ungdomsförbunden stod enade idag var dock mycket positivt. Bland dem som talade och i det som sades fanns en stor mångfald. Det mångkulturella samhälle vi ofta talar om var verklighet på Larmtorget. Tjejer, killar, med eller utan synliga funktionshinder, med olika politisk tillhörighet eller olika etniskt ursprung. Det som inledningstalaren sa, präglade samlingen:

Idag är vi alla vänner.