Monday 18 April 2011

Danse macabre


I en av Tallinns kyrkor finns en fantastisk målning. Bernt Notke (1430/40-1509) var målare i Lübeck och har målat ”Danse macabre” eller ”Dödsdansen”, som den heter på svenska. Den fanns även i Mariakyrkan i Lübeck, men förstördes kvällen innan Palmsöndag 1942, när kyrkan bombades.
Men i Tallinn finns den kvar. En predikant riktar sig till sina åhörare, både fattiga och rika, såväl unga som gamla. Budskapet är: Ingen kan undvika döden, som kan komma helt oväntat.
Denna allegori är vanlig i konsthistorien. Vi bjuds in till dans med döden eller med de döda. De säger: Quod fuimus, estis; quod sumus, vos eritis (Vad vi var, är ni, vad vi är, kommer ni att bli). Tankarna går till filmen Pirates of the Caribbean eller Sagan om ringen. Gränsen mellan världen på den här sidan döden och den andra sidan överträds ideligen. En av hårdrockgruppen Iron Maidens låtar heter följaktligen också Dance of Death. Såhär i början av Stilla veckan känns det lämpligt att något meditera över temat.
Efter att ha kommunicerat med hovet och biskopsämbetet i Härnösands stift denna vecka, kom jag att tänka på de sista bilderna i målningen i Tallinn (som återfinns i Sankt Nicolauskyrkan). Dessa bilder föreställer en kardinal och en kung. Texten indikerar att näste person som döden ger sig i samspråk med är biskopen, men där slutar målningen. (Dessförinnan har döden dansat och talat med påven, kejsaren och kejsarinnan). Poängen är att vi alla är lika inför döden. Höga ämbeten hjälper inte här. Nej, snarare ställs högre krav på den som fått mer ansvar.
Det som är uppfriskande är att adressaten så tydligt i det utgående 1400-taletet är kyrkans och samhällets mäktiga. Tidlöst!
I Kyrkans Tidning på nätet kan man idag läsa två artiklar, som står bredvid varandra som av en händelse. Den ena artikeln handlar det om förre Röda kors-chefen Johan af Donner, som döms till fängelse, för att ha förskingrat nästan åtta miljoner kronor. Den andra handlar om förre generalsekreteraren i Svenska kyrkan, Lars Friedner, som fått en tjänst som ordinarie domare vid Göta Hovrätt. Trots att han får en månadslön på 55 000:- i månaden får han under de tre år han har kvar till sin pension behålla det avgångsvederlag från Svenska kyrkan på 67 950 kronor per månad, som han har fram till sin 65-årsdag år 2014. Självklart är jag medveten om att Lars Friedner på intet sätt gör något olagligt, när han tar emot dessa pengar. Men jag kan ändå inte se det rimliga i arrangemanget.
Men nu är ju varken förre detta Röda kors-chefer eller avgångna Generalsekreterare med på kyrkomålningen i Tallinn. Lika tur är kanske det.

2 comments:

elisabet said...

Så fantastiskt att Svenska kyrkan premierar den som gjort ett bra jobb - eller hur var det nu igen?

...varför blir jag aldrig förvånad längre?

elisabet said...

I folkfromheten har man i alla tider dansat med döden. Jag är inte direkt ett "fan" av katolska kyrkan, men dom har varit och är bra på att inkludera och bejaka folkfromhet. I Sverige är det yngsta belägget av dans i samband med likvaka från 1840-talet.