Igår åkte jag till Växjö. Jag var inbjuden att delta i ett jubileum. Det var ca: 15 år sedan ett antal präster hade vigts till just präster. Deras vigningsbiskop, Gunnar Weman, var där och firade. Anledningen till att han vigt dem, var att det var i den situation då Växjö stift berövats biskop Jan-Arvid Hellström (och dessutom biskop emeritus Sven Lindegård) i en tragisk bilolycka. Gunnar Weman var ärkebiskop och fick rycka in. Inte alla i gruppen kunde vara där men de flesta kom.
Vad gjorde då jag där? Jo, jag var inbjuden att vara med på ett hörn. Gunnar Weman är också min vigningsbiskop, fast jag vigdes redan 1987 och inte i Växjö utan i Luleå. Vi skulle ha firat 20 år för några år sedan men det blev inte av. Nu tyckte Gunnar Weman att jag kunde få vara med och det var fint.
En märklig aspekt är att Växjö stift även nu saknar en fungerande biskop.
Att se bakåt i tiden (15 eller 23 år) är ibland nyttigt. Vilka drömmar hade jag då? Hur blev det? Vart är jag på väg? Berättelserna i gruppen gav uttryck för både besvikelse och glädje. Men det var just ingen som var uppgiven! För mig blev det en viktig dag. En förnyelse av mina löften till Gud att vara just det jag är: Präst!
Ps. Bland det roligaste som berättades var om kommuniteten i Broby, som t o m stöds av Svenska kyrkans nationella nivå. Man kan läsa mer på deras blogg.
1 comment:
Vi hade besök av kommuniteten i broby på mitterminsmötet här i Värnamo i våras :)
Post a Comment