Saturday, 17 February 2018

Thuma mina, sings Lutheran Ramaphosa

On Thursday 15 February Matamela Cyril Ramaphosa was sworn in as President of the Republic of South Africa. He succeeded Jacob Gedleyihlekisa Zuma, according to Al-Jazeera an embattled ex-leader.

In my understanding this is good for South Africa. But one should not be to optimistic. Compared with Zuma, Ramaphosa is a much better leader. That is my deep conviction. But he is still a tainted leader. He was one of the owners of the Lonmin mine, where the Marikana massacre took place 16 August 2012. 17 mine workers were killed. Shot by the police.

Ramaphosa is also a very rich person. This could be an asset. He does not need corruption. He already has enough. At the same time he is distant from the poor and marginalized.

Ramaphosa talar vid en begravning i en luthersk kyrka.
Having said that I must confess that I appreciate his leadership style. One reason for that could be that he originates from the Evangelical Lutheran Church of Southern Africa (ELCSA) the very church that my own Church, Church of Sweden (CoS) has been in partnership with for more than a century. According to the Limpopo Mirror he
… grew up under strict Christian supervision as his mother was a staunch member of the Lutheran Church.
I am not sure whether or not he himself belongs or has belonged to ELCSA. Be that as it may, I guess that I somehow connect with him.

I have read his State of Nation Address (SONA). Much of it is of course normal rhetoric. It is interesting though, that he speaks firmly about land expropriation without compensation:
Guided by the resolutions of the 54th National Conference of the governing party, this approach will include the expropriation of land without compensation.
We are determined that expropriation without compensation should be implemented in a way that increases agricultural production, improves food security and ensure that the land is returned to those from whom it was taken under colonialism and apartheid.
This clear message was sandwiched in between reconciling words. He started by stating that the year to come will be a commemoration of Nelson Rolihlahla Mandela’s centenary. He was born in 1918. Ramaphose said:
Guided by his example, we will use this year to reinforce our commitment to ethical behaviour and ethical leadership.
Another icon was also born the same year:
Albertina Nontsikelelo Sisulu
Ramaphosa continued:
We honour this son and this daughter of the African soil in a year of change, in a year of renewal, in a year of hope.
On twitter I have seen many examples that people found hope in the speech. One tweet comments this in a very ironic way:

He spoke openly about how poverty levels have risen in 2015, how unemployment has gone up and how inequality has persisted. He also admitted that the that economy has not grown for several years. 
Of course he also spent time talking about the role of education, investment and job creation. The latter especially with the youth in focus.

An interesting thing was the announcement that the Government will introduce the first national minimum wage in South Africa in 1 of May. He also announced that
… free higher education and training will be available to first year students from households with a gross combined annual income of up to R350 000.
He also mentioned a continuing fight against HIV where the goal is set:
This year, we will take the next critical steps to eliminate HIV from our midst.
The opposition will monitor how these promises are kept. On Times Live I heard Julius Malema talk about this. The EFF will hold Ramaphosa accountable, said Malema. They gave him a chance to deliver his speech. Malema said they (EFF) want peace in the parliament.

Most interesting will be how Ramaphosa deals with his predecessor, Zuma. Will he (and the state institutions) hold him accountable? That is still to be seen. Ramaphosa said:
This is the year in which we will turn the tide of corruption in our public institutions.
The criminal justice institutions have been taking initiatives that will enable us to deal effectively with corruption.
I hope that justice really will prevail.

Ramaphosa concluded by citing a well-known South African musician, Hugh Masekela. The song is called: Thuma mina.
I wanna be there when the people start to turn it aroundWhen they triumph over poverty
I wanna be there when the people win the battle against AIDS
I wanna lend a hand
I wanna be there for the alcoholic
I wanna be there for the drug addict
I wanna be there for the victims of violence and abuse
I wanna lend a hand
Send me.
'Send me' in isiXhosa and isiZulu is 'Thuma mina'. This is the watch word of the Lutheran Youth League in ELCSA. Was this song chosen by coincidence? 

Tuesday, 13 February 2018

Amsterdam och konst

Nattvakten.
Gångna helg besökte hustrun och jag Nederländerna. En ren nöjestripp, där vi hälsade på en god vän med familj. Utöver långdragna samtal vid frukostbord och vid andra måltider samt sköna promenader besökte vi också
Rijksmuseum
Där går det att se berömda tavlor av exempelvis Rembrandt Harmenszoon van Rijn och Vincent van Gogh. Vilket vi såklart gjorde. Men också många andra konstverk, där målarna (åtminstone för mig) var mindre kända.

Rembrandt Harmenszoon van Rijn lyder alltså det fullständiga på den person som vi benämner Rembrandt, vilket alltså var hans förnamn. Och det mest spektakulära verket är
Nattvakten
Zelfportret
Tavlan kallas så, för den var tidigare väldigt mörk. Den upplevdes därför som en tavla, som föreställde en nattlig scen, vilket inte stämmer. Händelsen utspelar sig dagtid och det är fantastiskt att se ljuset. T ex hur nattvakten sträcker fram sin hand, som nästan sticker ut ur tavlan.

Det fanns inte så många tavlor av van Gogh. (Han har ett eget museum alldeles intill.) Men det berömda självporträttet var ju ett måste.

Det som vi däremot speciellt sökte upp var tavlor av
Wouter Johannes van Troostwijk
Det gjorde vi såklart, för att våra vänner i Nederländerna är släkt med honom. Vi såg hans självporträtt och tog del av berättelsen om hans korta liv. Han var en ovanlig konstnär, som inte bara målade inomhus, med förebilder som burits in. Han gick också ut och målade det han såg. Därmed drog han på sig en förkylning och dog ung, endast 28 år.

Fanns det glasögon på Jesu tid?
En annan spännande tavla föreställde Tomas, som sticker sin hand i Jesu sår. Så mustig. Det ger verkligen ett nytt perspektiv på Tomas. Konstnären heter Hendrick ter Brugghen och levde 1588-1692. Vi förstod att han var inspirerad av Caravaggio.

Jag blev också fascinerad av den målning som föreställer katoliker och protestanter som fiskar upp människor ur en sjö. Det går inte så bra för katolikerna. Protestanterna däremot har god fiskelycka.

Vi talade ingående om denna metafor i samband med en predikoövning på min arbetsplats. Bilden av att fånga människor i nät kändes svår, även om de studerande som hade fått i uppgift att predika över den texten, gjorde det med god förmåga att både använda bilden och att problematisera den. Att sätta in den i det sammanhang som Adriaen Pietersz van de Venne (1589-1662) gjorde, var det ingen av de studerande som kom på. Och det är jag ju förstås glad för. Men tavlan speglar en tid, när konflikten mellan katolikerna i syd och protestanterna i norr, var djupgående.

Lägg märke till hur många fler blad träden på den protestantiska sidan av floden har.
Med andra ord återvände vi hem – som så ofta efter en resa – med nya, spännande intryck och många berättelser.

Thursday, 8 February 2018

Fånga eller fångas – det är frågan!

Det är roligt när läraren blir elev och eleven lärare.
Häromdagen – tisdagen den 6 februari – var det samernas nationaldag. Hustrun och jag gick iväg till Upplandsmuseet där vi bland annat fick dricka kokkaffe med kaffeost och glödkaka. Vi fick också möjlighet att testa lassokastning. Den som lärde ut var Kim, som på dagarna studerar vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Kim var den första ordföranden i Samiskaföreningen i Uppsala.

Som barn var jag ibland med på renskiljning och såg hur det gick till med riktiga renar. Även när jag var präst i Bastuträsk åkte vi och såg på renslakt en tidig vintermorgon, när det ångade kring alla renarna och ett antal renskötare svingade sina lasso, för att fånga de renar som skulle till slakt.


På olika sätt lyfter vi också in på utbildningsinstitut att det finns flera språk än svenska i Svenska kyrkan. Vi skulle kunna göra mycket mer. 

Sunday, 4 February 2018

Dopfest, dockor och skidor

Här döps en person av Johannes Döparen i Jordan.
Förmiddagens familjemässa i Helga trefaldighetskyrka var fylld av sång, barn och dockglädje. Under ledning av Maria Eklöw Bosaeus var det ett flertal personer som tillsammans med sina dockor och Bibi Helgesson stod för förkunnelsen. Den handlade såklart om dopet, eftersom det var dopfest. Både om en fiktiv flicka från Eriksberg och om Jesus och andra som döptes av Johannes Döparen i Jordan. Det som framhävdes var likheterna mellan Johannesdopet och vårt dop. Det handlar om att följa Guds ord. Om att följa Jesus eller leva med Jesus, skulle vi också kunna säga.

I vårt hem sjunger vi ofta en dopsång, när någon har dopdag. Den handlar också om detta:
När jag var liten, bara så här
bars jag till dopet som Jesus lär.
Jesus då tog mig upp i sin famn,
signade mig och gav mig sitt namn.
 
 När jag blir större, kanske så här,
vill han mig leda, som bibeln lär.
Om jag än faller, lyfter han mig,
tar mig i handen, närmare sig.
Det passade bra idag, som är min 57:e dopdag. Den firas annars med skidåkning i gnistrande solsken och om en stund bio tillsammans med goda vänner. En bra söndag med andra ord. En bra dopdag.

Efter en skön skidtur.

Wednesday, 31 January 2018

Västerås stift, utbildningsinstitutet och snöbollseffekten

Snöbollsljus! Flera symboler i ett.
Igår åkte Sylvia och jag till Rättvik. Uppdraget bestod i att möta stiftsanställda i Västerås stift som arbetar med barn och unga. De ville veta följande:
Hur utbildas blivande kyrkoarbetare inför mötet med barn och unga?

Till vilket uppdrag utbildas de?
Så viktigt att mötas mellan utbildningsinstitut och stift. Dessa möten sker visserligen hela tiden. Våra programchefer möter regelbundet stiftsrekryterarna. Vår rektor möter biskoparna. De studerande utgör ju en enorm kontaktyta mellan stiften och utbildningsinstitutet. Ja, de hör ju alla till olika stift.

Vårt möte igår var dock speciellt. Vi fick berätta hur de olika programmen arbetar kring barn och unga. Självklart visste vi mest om prästprogrammet (jag undervisar till största delen prästerna) och församlingspedagogprogrammet (Sylvia är själv församlingspedagog). Men Sylvia har också pedagogik med präster, diakoner och i viss mån även med musiker. Många spännande saker uppfattade vi. Jag vill nämna en.
Ungdomspredikan
Rakt upp och ner fick jag erkänna att detta inte finns på schemat. Vi behandlar predikan med barn och äldre – både i teori och praxis. Sedan både övar vi och samtalar om predikan ur alla tänkbara perspektiv. Men just detta med ungdomar. Det har åtminstone jag missat. (Hur det är med min kollega i Lund, måste jag undersöka).

Det finns ju förklaringar till allt. Konfirmandarbetet ligger till största delen under det kunskapsområde, som kallas pedagogik. Och där undervisar inte jag. Så visst får de blivande prästerna lära sig mycket kring mötet med ungdomar. Men inte just predikan. Åtminstone inte ännu.

Kollegorna i Västerås stift berättade om
Lydiapriset
Obeskrivligt vackert. Med korset i centrum.
Det delas ut till en prästvigd kvinna. Priset består i att predika för ungefär 1500 ungdomar vid en konfirmanddag i Västerås domkyrka. Priset är uppkallat efter Lydia Wahlström, som var aktiv i rösträttsrörelsen i början av 1900-talet. Hon kom från Västerås och hade – vad jag förstår – själv gärna blivit präst, som sin far.

Det var en fantastiskt fin dag i Rättvik. Solen strålade över den vita snön och livade upp oss alla. Som tack fick vi varsitt ljus – formade som snöbollar. De är tillverkade i stiftet. S:t Mary café, skaparverkstad och butik är en social verksamhet inom Linde bergslags församling. Vi har läst om detta i diakonkursen, i en bok som heter:
Diakonins sju bord
I bästa fall satte vi en snöboll i rullning. Att vi på olika sätt, med små medel, kan bli ännu bättre på att samarbeta mellan stiften och utbildningsinstitutet vad gäller utbildning för arbete med barn och unga i vår kyrka.

Det var också roligt att på väggen få se ett tryck av den mycket kände
Azaria Mbatha från Rorke's Drift i Sydafrika: Jesus rider in i Jerusalem.

Sunday, 28 January 2018

Dagens evangelium och biskopsvalet i Visby

Larsa Rännar
Med biskopsvalet i Visby stift är det som när en stiftsorganisation vid valprocessens början gick ut för att leja kandidater till sitt biskopsval. Stiftsorganisationen kom överens med dem om en plats på hearingen om de fick mer än fem procent av rösterna eller hamnade bland de fem första och sände sedan i väg dem till nomineringsvalet. Något senare i processen gick stiftsorganisationen ut igen och fick se några andra, som inte fått fem procent av rösterna. Till dem sade stiftsorganisationen: ’Gå bort till hearingen, ni också. Ni ska få resan betald.’ Och de gav sig dit. Sedan gick stiftsorganisationen ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. Vid elfte timmen gick stiftsorganisationen ut igen, och när den såg Larsa Rännar stå där, sade den: ’Varför står Du här hela dagen utan att förbereda Dig för hearingen?’ Lars Rännar svarade: ’Därför att ingen har kallat mig till hearingen.’ Då sade stiftsorganisationen: ’Åk på hearingen, Du också.’ I god tid innan hearingen sade stiftsorganisationen till kanslipersonalen: Hör av er till kandidaterna och ge dem deras flygbiljetter. Börja med den som kom sist och sluta med de första.’ Larsa Rännar kom fram och fick en flygbiljett. När sedan de första steg fram nöjde de sig med en flygbiljett. Däremot sa någon i stiftsorganisationen ’Den där som kom sist, Larsa Rännar, har bara fått en röst, och vi jämställer honom med dem som fått många röster.’ Då sade någon annan i stiftsorganisationen: ’Min vän, vi är inte orättvisa mot dem. Vi kom ju överens om en plats vid hearingen. Låt dem ta vad de skall ha, och åka till hearingen. Men vi kan väl ge den siste lika mycket som de fick? Har vi inte rätt att göra som vi vill med det som är vårt? Inte är det väl någon som ser med onda ögon på att vi är goda?’ Så skall de sista bli först och de första sist.”

Tuesday, 23 January 2018

Den snälla tandläkarpraktiken

I bakgrunden syns Fjellstedtska, där min arbetsplats,
Svenska kyrkans utbildningsinstitut finns.
Åpraktken rekommenderas varmt.
Så står det att läsa på Åpraktikens hemsida. Där finns min tandläkare. Det står vidare på hemsidan:
Här på kliniken har vi stor erfarenhet av tandvårdsrädda
Jag är en av dem. Men det har blivit bättre. Bland annat på grund av detta enkla. Att bli tagen på allvar.

Idag var jag där redan halv åtta. Med en sprucken tand. Jag befarade det värsta. Att tanden måste dras ut och en ny byggas upp.

Då talade min tandläkare lugnande till mig och gav mig även en rejäl bedövning. (Den satt i till lunch. Till och med mitt vänstra öra var bortdomnat.) Sedan tog hon en tång och drog ut den del av tanden som var skadad och konstaterade att det som fanns kvar räckte för att vara grund för en lagning i plast.

En halvtimme senare gick jag glad därifrån. Från den snälla tandläkarpraktiken. Snäll i ordets båda bemärkelser:
1. Snabb
2. Vänlig