Wednesday, 18 April 2018

Fyris Chamber Choir, Fair Trade and isiZulu

With this blogpost I am touching on a number of issues at the same time. I am sure that the heading indicates that.

First of all. Saturday 28 April our Fair Trade Shop Globalen will serve coffee, tea and biscuits to its customers. In Swedish this is called
Lördagsfika
Lördag means Saturday. Fika is a concept which is not easily translated into English. It describes the whole activity when two or more persons drink coffee and tea together. It is usually one of the first words you learn when you visit Sweden. We arrange Lördagsfika once a month and it has become an important activity in our calendar. More customers come to the shop which means that we sell more fair trade products. This is of course our main objective. But equally important is to create a good atmosphere in the shop and in our organisation. We are very happy to have two competent halftime employees in our shop but a lot of work is also done by volunteers. I see a number of volunteers in the shop these Saturdays. And we also experience that it is a good opportunity to recruit new volunteers.

Well, Saturday 28 April the choir in which my wife and I sing, Fyris Chamber Choir, will sing outside our shop. At 1 pm. The program will be traditional. This is the beginning of a long weekend where Sweden celebrates springtime. 30 April is a very special day in Sweden and especially in Uppsala. Engineering and Science students arrange a dramatic River Rafting activity in the middle of the medieval city in the morning. In the afternoon all students gather outside the University Library and following the Vice Chancellor’s example all don their white student caps simultaneously exactly at 3 pm. Directly after one of the oldest choirs, OD, sings traditional spring songs at the same place. After many ball dinners in different venues all gather outside the castle at 9 pm when the oldest student choir, Allmänna Sången, sings the same traditional spring songs. This short concert is every year broadcasted in radio.

From 2018 I hope that we have founded a new tradition. Fyris Chamber Choir sings spring songs outside Fair Trade Shop Globalen. Future will show.

So, what about isiZulu? I was reading a book, looking for some other information, when I coincidently found an old translation of one of our spring songs, in isiZulu. Well, to be honest, it is not a translation – it is a new text. If I understand it correctly it is a text about rain. The coming of rain in South Africa is easy to compare with the coming of spring in Sweden. Therefore I am convinced that Hedvig Posse, who wrote the text, if not translating literally captured the essence of the song with her new text. Hedvig Posse was a Swedish missionary in South Africa from 1887 until her retirement.

To sing this text outside the Fair Trade shop will be one small example of the fact that contacts between countries are important. In the end of the nineteenth century (and for many years) Sweden sent missionaries to South Africa. Today South Africa send Fair Trade products to Sweden. Time changes but the strong links remain.

Vill Du lyssna på några takter ur sången, från en av våra repetitioner, så kommer den här:


If one of my isiZulu speaking readers could read through the text and tell me what you think about the text I would be thankful. And also about our pronunciation in the short video clip.






Sunday, 8 April 2018

Påskens vittnen

Idag är det andra söndagen i påsktiden och temat för denna söndag i Svenska kyrkans evangeliebok är just ’Påskens vittnen’. Jag hade förmånen att få predika i Funbo kyrka och den ännu större förmånen att bland gudstjänstdeltagarna få ha
Hanna-Lisa Ek
Hon är 102 år och är verkligen ett påskens vittne. Hon har varit missionär i Indien, utsänd av Svenska kyrkans mission (SKM). Till professionen är hon småskollärare. Hon var utsänd 1951-56 som sådan men återvände sedan 1965 som föreståndare för ett skolhem. Vad jag förstår hade hon den tjänsten till sin pension, som borde inträffat år 1981. Det betyder att hon slutade det år jag åkte ut som volontär till Sydafrika. Utsänd även jag av SKM.

Hustrun fick en fin pratstund med Hanna-Lisa.
I UNT läser jag att Hanna-Lisa hade gått ungdomsledarutbildning vid Sigtuna folkhögskola åren 1943-44 och det är ju också ett sammanträffande. Hustrun utbildades där till församlingsassistent åren 1980-82.

Hanna-Lisa är en aktiv gudstjänstdeltagare och även engagerad i syföreningen i Funbo och i organisationen Kvinnor för Mission.

Så härligt och inspirerande att få träffa en sådan förebild.

Såklart passade jag på att fotografera henne och bad att få skriva om henne på internet. Jag har ju haft Svenska kyrkans Instagramkonto denna vecka, så det passade bra. Men jag ville även få med något om henne på min blogg.

Monday, 2 April 2018

Denna vecka @svenskakyrkan


Nu har turen kommit till mig. Jag har hand om Svenska kyrkans vandringskonto på Instagram. Spännande!

Men tyvärr har de studerande på Svenska kyrkans utbildningsinstitut självstudier och är alltså inte närvarande här i Uppsala. Det hade varit roligt att få visa hur vi har det på utbildningsinstitutet. Nu får vi nöja oss med oss anställda medarbetare.

Veckan som kommer har vi fortbildning. Detta kommer jag att skriva om och det kommer jag att försöka spegla i mitt bildval.

Säkert blir det också en och annan bild från annat i mitt liv. Så om Du har lust, får Du gärna följa med på @svenskakyrkan på instagram denna vecka.

Och förstås andra veckor med!

Sunday, 1 April 2018

Svenska kyrkan byter namn

Det är inte ofta jag berättar om sådant som händer på kyrkokansliet men nu känns det ändå viktigt att ta bladet från munnen. Även om det är påskdagen. Vad jag förstår kommer Svenska kyrkan inom kort byta namn. Skälen till namnbytet är flera. Det har sedan länge diskuterats hur lämpligt det är att ett av Sveriges många kristna samfund, på ett exkluderande sätt, gör anspråk på att vara just den 'svenska' kyrkan. Ett förslag har därför varit att vi i stället ska kallas den
Evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige
Namnet är dock redan upptaget av ett annat lutherskt trossamfund. Detta gör att kyrkokansliet nu tänker mer fritt kring det nya namnet.

Det som gjort behlovet av namnbyte akut är två viktiga förändringar vid kyrkokansliet. Dels har vi på kansliet under våren 2018 bytt resebyrå och anlitar numer
Nex travel
Dels har kansliet sedan 1 april en nytt löne- och tidrapporteringssystem, nämligen
Flex applications
För att det ska bli enklare att komma ihåg namnen på de nya systemen - nex och flex - vill därför kyrkokansliets kommunikationsavdelning att ordet 'spex' ska ingå i det nya samfundsnamnet. Att ordet 'spex' har en humoristisk konnotation är i sammanhanget bara en fördel. Humor är en viktig del av Svenska kyrkans kommunikation. Det visar inte minst twitter-succén: taco-Jesus.

Avdelningen för teologi och ekumenik tror dock att det behövs ett tillägg, som uttrycker Svenska kyrkans identitet som trossamfund. Det skarpa förslaget, som också, vad jag förstår, vunnit gehör i både biskopsmötet och kyrkostyrelsen, är därför
Spex Saviours
Som en följd av namnbytet har en ny logotype tagits fram. Den nya loggan präglas både av kontinuitet och förnyelse, då färger och i viss mån form från den gamla loggan behållits.
Om alla berörda ger sitt medgivande kommer namnändringen träda i kraft om ett år, d v s 1 april 2019.

Sunday, 25 March 2018

Mer offergång åt folket

Efter varje gudstjänst stannar ett par kyrkvärdar
kvar och räknar kollekten. En ansvarfull uppgift.
Förr i tiden. Alltså, jag menar inte att allt var bättre förr i tiden. Men en del bruk, som försvunnit, längtar jag efter. Ett sådant bruk är just:
Offergång
Det ägde förut rum i Svenska kyrkan framför allt två gånger om året. (Jag tror att det förekommer fortfarande. Du som läser detta får gärna berätta om det är så!) Båda gångerna fanns det en tydlig koppling till den världsvida kyrkan. Dels förekom det offergång på Trettondedag Jul, när den ena av årets stora insamlingsperioder avslutades, dels på Palmsöndagen, när den andra insamlingsperioden nått sitt slut. Men egentligen är det inte helt riktigt att säga insamlingsperiod, för det var så mycket mer. Under dessa två perioder talades det mycket om vårt ansvar för varandra i den världsvida kyrkan. Det ordnades auktioner, informationsmöten, fastemarscher och mycket annat. Detta vet jag förekommer på många håll! På många sätt är julkampanjen och fastekampanjen levande begrepp i Svenska kyrkan.

I dagens högmässa bars endast en faste-
sparbössa fram. Förut var det massor.
(Jag erkänner villigt att inte heller jag
haft någon bössa stående hemma).
När vi idag deltog i högmässan i den kyrka som vi kallar vår, saknade jag dock offergången. Det är palmsöndag och årets fastekampanj når sin kulmen. Temat är:
Att resa sig starkare
Tänk så fint det hade varit om vi som var i kyrkan hade fått resa oss upp, gå fram i mittgången och sedan lämnat vår gåva på ett för ändamålet framställt bord. (I sammanhanget ska sägas att vi under våra år i södra Afrika var vana vid att få ge kollekt via offergång varje söndag. Ibland förekom mer än en offergång i samma gudstjänst. Alltid under sång och dans!)

Efter högmässan tog jag upp frågan med två av församlingens präster. En av dem poängterade att det blir svårt med offergång, när många – däribland prästen själv – lämnar sin gåva med hjälp av swish. Jag förstår! Samma problem fanns när kollektomaterna infördes. Det löstes genom att den som betalat med sitt kort också fick ett kvitto, med en anonym del, som kunde rivas av och läggas i kollekthåven. Men hur gör vi med swish? Det kommer ju inte ut något kvitto ur mobiltelefonen.

Idag väljer fler swish än bössa.
Hustrun, församlingspedagog till professionen, löste ekvationen vid lunchen. Tryck upp en bunt papperslappar med texten:
Jag har lämnat min gåva via swish
Lägg sedan dessa lappar på olika ställen i kyrkan, så att den som vill delta på detta sätt kan göra det.

Kroppen! Vi behöver ha med kroppen. Vi – liksom andra syskon i den världsvida kyrkan, ja i hela mänskligheten – behöver resa oss starkare. För det handlar inte om givare och mottagare. Det handlar om en enda mänsklighet, där vi lär oss att dela med varandra.

Sunday, 11 March 2018

Livets bröd

Idag var vi i Flogstaskolans matsal och firade mässa med föreningen Sankt Olofs vänner. Alltid lika varmt och innerligt. Idag var evangelietexten hämtad från Joh 6:1-15. Midfastosöndagen. Här följer min predikan:
* * * * *

Vi sprang ikapp till skolbespisningen. Det gjorde vi en gång var femte vecka. Jag vet inte hur det var för er men när jag gick i skolan hade vi en matsedel som omfattade just fem veckor. Och någon gång under denna period bjöds vi på palt. Vi bodde i Långträsk. Mitt emellan Pite och Arvidsjaur.

Men det var inte den dagen vi sprang ikapp till matsalen. Det var dagen efter. Då fick de första i kön uppstekt palt. En delikatess.

Det skedde i skolbespisningen. Ungefär en sådan som vi idag sitter i. Och för dem av oss tioåringar som sprang snabbast var det ett slags bespisningsunder. Att få av det överblivna innan det tog slut. Uppstekt palt.

Så lever vi ibland våra liv. Vi jagar efter vinst. Vi armbågar oss fram. Först till kvarn får först mala. Det låter rättvist. Ett gammalt svenskt talesätt. Kan väl inte vara fel?

Även människorna kring Jesus.

” … de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung …”

Jesus uppfattar detta och drar sig undan. När folket ändå – dagen efter – hittar Jesus på andra sidan sjön, konstaterar han:

” … ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken 
utan därför att ni åt av bröden och blev mätta.”

Vem är Jesus egentligen? Och vad ska vi söka hos honom?

När teologer i södra Afrika reflekterar över Herrens bön fäster de uppmärksamheten vid att när bönen övergår till att handla om våra behov så kommer bönen om bröd:

”Ge oss idag det bröd vi behöver”

Jesus har fokus på vårt behov av mat. Det är tydligt i berättelsen om bespisningsundret. Jesu har omsorg om människorna. Den första frågan, när han ser alla som kommer, är:

”Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?”

Evangelisten Johannes berättar även hur Jesus efter sin uppståndelse bjuder lärjungarna på bröd och fisk med orden:

”Kom och ät”.

Att göra detta till något andligt är att göra våld på Jesus. Det är uppenbart och det går som en röd tråd genom hela Jesusskeendet:

Jesus bryr sig om människors hunger. Jesus mättar människor på riktigt. Med riktigt bröd.

Men samtidigt är Jesus ingen garant för materiell trygghet. I samma stund som vi vill hålla fast honom, flyr han. Drar han sig undan.

I det samtal som följer med människorna, dagen efter bespisningsundret, hänvisar folket till hur Gud gav deras förfäder och förmödrar manna i öknen. Och vi vet hur det var med det.

”Men somliga lydde inte Mose utan sparade av det till nästa morgon. 
Då var det fullt av mask och luktade illa.”

Jesus ger bröd. Men inte mer än vi behöver. Orden om mannat från 2 Mosebok handlar om rättvis fördelning:

”När de sedan mätte upp hade de som samlat mer inte fått för mycket
 och de som samlat mindre inte för litet, alla hade fått vad de behövde.”

När vi i fastan söker vandra i Jesu fotspår är det för att lära oss detta. Utifrån var i livet vi befinner oss får vi följa Jesus på olika sätt.

”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus.”

Han som avstod från allt och antog en tjänares gestalt och gjorde sig ödmjuk och var lydig …

Det var därför Gud upphöjde honom …

En del av oss eller ska vi säga i vissa tider är vi där med Jesus. Vi erfar kors och plåga. Då får vi be att Gud drar oss upp.

Men ibland är vi i behov av att ödmjuka oss, för att andra eller vi själva upphöjt oss. Då får vi följa Jesus på vägen ner.

Den som ödmjukar sig ska bli upphöjd. Eller den som andra har förödmjukat. Den ska Jesus upphöja. Den som hungrar ska mättas. Det är lika sant som att den som redan har ska dela med sig.

Vår kallelse är att följa Jesus från den plats och den position vi befinner oss.

Om vi söker Jesus av hela vårt hjärta kommer han också att ge oss den kraft vi behöver.

Thursday, 8 March 2018

Gudrun Sjödén eller Fairtrade?


Jag har läst en krönika på Expressens nätupplaga, signerad Marianne Lindberg De Geer. Hon fläskar verkligen på i sin kritik av Gudrun Sjödén. Och det är klart, i SvD uttrycker sig Gudrun Sjödén på ett häpnadsväckande sätt. Om det stämmer, som SvD skriver, att Gudrun Sjödén tycker
att kvinnor som släpar efter i lön och pension får skylla sig själva.

Det finns olika märkningar. Detta är en
märkning som beskriver butiken, där
rättvisemärkta produkter säljs.
Det jag framför allt vill kommentera är det behov Marianne Lindberg De Geer ser av ett alternativ, för den som vill köpa schyssta kläder. Det alternativet finns.

I en Fair Trade Shop går det att hitta kläder som producerats i andra delar av världen, där den som producerat får en skälig lön. Vi har inte stort utbud av kläder i våra butiker, det erkänner jag. Men om efterfrågan ökar, får vi chansen att öka utbudet.

Rättvisemärkta kläder måste bli nästa steg i Fairtrade-rörelsen. Kaffe, te, bananer – det är produkter som nått ut i dagligvaruhandeln. Men rättvisemärkta kläder är svåra att hitta.

Sök alltså upp en Fair Trade Shop nära Dig och köp ett rättvisemärkt plagg redan denna vecka.

Denna symbol visar att produkten är rättvis.
Andra märkningar kan också förekomma.
dessväörre är inte alla att lita på.